Gestaltterapins grunder
Gestalt betyder helhet på tyska.
Inom Gestaltterapin finns en helhetssyn på att människan är, och kan uppleva sig själv, i nuet och livet som summan av känslor, sinnesintryck, tankar och kroppsförnimmelser. Denna helhet, människan, befinner sig alltid i ett sammanhang. Av nutid, men också av minnen, och tankar om framtid, som påverkar och påverkas av människan. Gestalt syftar till att utforska och förstå vad påverkan består av och hur denna ömsesidiga påverkan sker.
Gestaltpsykologin är en teori om hur människan kommer till insikt.
Den mänskliga hjärnan har en förmåga att automatiskt organisera intryck så att de bildar en meningsskapande helhet.
Fenomenologi är gestalts metodiska grund.
Att ”ta in” och beskriva nuet som det verkligen är utan att tolka. Det vill säga utan påverkan av exempelvis tidigare erfarenheter, minnen, förutfattade meningar, normer och värderingar.
Zenbuddismen handlar om närvaro i nuet.
Att stanna upp och utforska nuet. Att ta in och acceptera det som är just nu. Detta ger en plattform att utgå ifrån för att kunna förstå vad vi behöver och vill.
Kroppens uttryck handlar om att minnen och upplevelser sätter sig på olika sätt i kroppen.
Att utforska kroppens uttryck – till exempel rörelse, position, hållning, eventuella spänningar och andra kroppsförnimmelser – kan ge oss tillgång till annan information än det vi kan tänka, känna och prata oss fram till.
Existentialismen handlar om människans eget ansvar, hennes rättigheter och skyldighet att gör val och ta ansvar för dem.
Det autentiska mötet ger en upplevelse av vad det är att vara ”jag”.
Filosofen och existentialisten Martin Buber uttrycker att förutsättningen för att uppleva sig själv som ett Jag är att möta den andre som ett Du.
Läs mer om Gestaltterapi på Gestalt Akademin i Skandiavien.